Spelet om Brockhusen
Publiken hälsas välkommen att gå nerför den gamla fägatan till Haverdals
by på 1600-talet, en tid med krig mellan danskar och svenskar,
släktfejder och blodshämnd.
Elden flammar, kärringar och ungar grälar, prästen mässar, sanden
ryker och i bakgrunden åskar kriget.....
Sextio år sedan Brockhusen red första gången
Den 20 juni 1943 - mitt under brinnande
världskrig - hade RLF riksstämma i Harplinge. Något fosterländskt och
bonderomantiskt skulle spelas som friluftsteater. Konstnären Eric Nilsson
dramatiserade och regisserade en scen ur Albert Olssons 1600-talsroman
Gränsland och denna spelades i sanddynerna i Haverdal. Publiken kom i
hästdragna, lövade vagnar. Som ett hot vid horisonten såg man tyska
krigsfartyg, som en dramatisk kuliss till skådespelet om frihet mot våld
och förtryck.
Då som nu var det ett gäng glada amatörer som spelade. Ett axplock ur
rollistan väcker kanske fortfarande minnen hos några.
Tore Gudmarsson: Knut Olsson, Brockhusen: Göte Perselius, Anselm:
Sture Hildström, Knut: Hugo Pålsson, Tomas: Johan Falkström och Bodil:
Kerstin Gunnar.
"Detta får aldrig spelas mer!" lär Albert ha yttrat. Men
att Albert Olssonsällskapet inte tog detta på allvar, har han
forhoppningsvis förlåtit och gläds i stället i sin himmel åt at Tore
Gudmarsson och alla de andra fortfarande har så mycket att ge sin publik
av spänning, romantik, motståndsvilja och frihetslängtan.
Ur programbladet av Elisabeth Manhof
1997 tog Albert Olssonsällskapet upp traditionen och spelade en något omarbetad version i grushålan – "amfiteatern" bakom Annies gård. För omarbetning och regi stod Björn Holmgren.
Sommaren 1998 red alltså Brockhusen på nytt. Och teaterpubliken fick
ytterligare innovationer. För att få åskådarna i den rätta 1600-talsstämningen hade
Elisabeth Manhof skrivit några historiska scener, som spelades på gårdsplanen vid
Annies gård före det egentliga spelet i grushålan. Man mötte prästen och häxan,
dansande barn, trätande kärringar, supiga bönder och återvändande soldater.
Nytt var också den underbara sången av Harplinge kyrkokör, prästens
mässande på latin och den suggestiva balladen "Korp flyger svart" med text av
Pelle Hörmander (Tore Gudmarsson) och musik av bröderna Isebring.
27 - 30 juli 2001 var det tredje gången spelet uppfördes vid Annies gård i
Haverdal. Pjäsen hade nu tre akter med material från Sand och Tore
Gudmarsson.. Omarbetningen gjordes av Elisabeth Manhof. Regissör var
Björn Holmgren med Reni Petersen som regiassistent.
BILD OCH ROLLISTA
Till sommaren 2003 omarbetades och förlängdes spelet till ett
tjugotal
scener med musik och dans. Musiken gjordes av bröderna Isebring och
sångtexterna av Martin Odd, som också var regissör. Spelet är nu väl
känt och de fem föreställningarna spelades för fulla hus.
BILDER
LÄS DE FINA RECENSIONERNA!
"Eld flammar från facklor och häxring, det spelas och
sjunges och dansas – på fantasifullhet och uppslagsrikedom och visuella förtjänster
lider uppsättningen ingen brist." HP 2003-08-09
"Bör ej missas." DN 2003-08-07
Ja, så kan det bli. Har man ett ursprungligt gott grundmaterial kan det inspirera till förändringar, nya infallsvinklar och ge perspektiv både på gången tid och nutid…
Det blev succé och fulla hus!
BROCKHUSEN RIDER TILL HAVERDAL
28 juli - 2 augusti 2005
BILDER
För sista gången har den frie bonden kämpat mot sitt samvete och slagits mot överheten
Sommarens satsning på Brockhusen rider till Haverdal
har slagit alla rekord. Tydligt är att spelet blivit mer känt och lockat
inte bara de vanliga trogna besökarna utan folk vida ifrån. Det fina vädret,
Brockhusenväder, har naturligtvis bidragit. Tusentals människor har vandrat
uppför fägatan och bänkat sig i den vidunderligt vackra "hålan", den
naturliga amfiteater som så fint omgärdar publik och skådespelare. Man
sitter helt enkelt mitt i byn!
BILDER
Christian IV:s gästabud, Halmstad
Under veckan 9-16 augusti 1999 befolkades Halmstads innerstad av prästen,
häxan, dansande barn, trätande kärringar, supiga bönder och återvändande soldater.
På borggården till Halmstads slott och på Stora torg bland bodar och husdjur
fanns de, allt för att sätta färg och 1600-talsprägel på renässansveckan.
Redan kring 1 juli började repetitionerna för de många medverkande
som ställer upp med sin tid och sitt engagemang i de tidsenliga dräkter
som sällskapet tagit fram redan 1997 inför den första omarbetade
versionen av spelet om Brockhusen.
Klicka på den lilla bilden och du får upp en större. (Foto: Tom Manhof)
Prästen, Herr Christiern,
gestaltad av Bertil Franck
(Foto Tom Manhof)
Amfiteatern i
Haverdal
(Foto Tom Manhof)
Kvinnor ur folket
